Vid första anblicken förefaller det obegripligt att producenten bakom The Formats andra album är Hans Ärevördige Höghet Steve MacDonald. Den ultimata powerpop som är hans signum framför allt i Redd Kross har väldigt små likheter med The Formats orkesterverk och svepande valser. Men excess som excess, powerriff är utbytbart mot stråkarrangemang så storslagna att Mercury Rev framstår som minimalistiska, och där bakom gömmer sig, som i allt vår hjälte lånar sitt namn till, snälla små popsånger.
Men ju längre vi kommer desto större utrymme tar gitarrerna. Dead End och mästerliga The Compromise (för övrigt nyligen översatt till simlish för The Sims 2) är just den absolut enklaste popen, utstyrd med den mäktigaste kraftackord man kan föreställa sig och med vokalharmonier som börjar i Beach Boys och sedan klättrar vidare.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
