Är man bästa polare med Franz Ferdinand och får sin nästan årsgamla mini-cd upplockad av deras skivbolag löper man risk att hånas för att ha fått chansen via nepotism. Men den som säger något sådant har inte hört Love The Cup. Visserligen har de båda banden en utpräglad frenesi gemensamt, och de känns lika akut nödvändiga, men ungefär där tar likheterna slut. Adele Bethel sjunger tillsammans med Scott Paterson, och deras ihopflätade växelsång når sin höjdpunkt i avslutande och lätt förvirrade Awkward Duet. ”You sing verse, and I’ll sing chorus”, sjunger de. I kör.
Tempot är högt, och en frenetisk gitarr driver på i spår som Fight och Blood. Men Sons and Daughters hyllar det avskalade och enkla, och bygger sina låtar på ett enstaka riff. Johnny Cash drivs framåt av ett entonigt piano och dito gitarr, för att sedan braka lös med ett utspel och en refräng som exploderar i ansiktet på lyssnaren. Låttiteln antyder country, men även om Sons and Daughters verkar förtjusta i americana tar det sig snarare uttryck i någon sorts skev urbrittisk uppfattning om blues, och oftare flimrar deras inhemska folkmusik förbi.
Att inleda sin skivkarriär med en kort mini-cd, bara sju låtar och 25 minuter, visar en klok självinsikt som man önskar att fler debutanter hade. Det innebär att vi slipper utfyllnad, och att både Sons and Daughters och vi omedelbart hungrar efter mer.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
