”En dos cutting-edge-2000-tals-klubbmusik” vill pressmaterialet kalla samarbetet mellan å ena sida den holländska samplingsdrottningen Solex och å andra sidan Jon Spencer och Cristina Martinez. Det stämmer inte, även om vi tolkar det bokstavligt och funderar över hur cutting edge-klubbmusiken lät för tio år sedan. Istället är det ett utmärkt exempel på hur den ironiska eklekticismen lät på 90-talet, när Beck (och för all del Jon Spencer) var som mest yvig i sin klipp-och-klistra-påhittighet.
Det innebär konsekvent hårda skitiga bluesriff, hotfull Captain Beefheart-growl kontra oskyldig pussycat-sång ovanpå samplade The Meters-funkrytmer, med piffiga stråksektioner och (nu talar vi verkligen 90-tal) tvärflöjter som extra krydda. Självklart blir det både underhållande och svängigt, förutsatt att man har tillräcklig distans för att verkligen kunna bli nostalgisk över mitten av 1990-talet.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
