”We may be trash but we’re a family.” Efter sin udda frigörelseutflykt i psychedeliariktning är Shooter Jennings tillbaka i pappas Waylons dammande country-fotspår. Där vältrar han sig självironisk white-trash-identifikation, och beskriver sig själv som en ”double-talkin’, chicken-lickin’, meaner-than-the-dickens, sick and wicked, hole-diggin’ son of a gun!”. Det må så vara, men han är dessutom numera en utmärkt singer-songwriter som med en rejäl dos sydstatscharm, variation, melodier, hantverk och humor, faktiskt fyller pappas boots.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
