Visst går det att härleda varje del i hennes trallande lofi-garagerock till en hel radda referenser ur musikhistorien. Men det vore inte bara ointressant, det vore att förringa det fullständigt unika i Åsa Söderqvists musik. ”You’ve never seen a girl like me” konstaterar hon korrekt i det avskalade inledningsspåret, och den självklart tvärsäkra attityden dominerar lika mycket i stenhårt fuzziga låtar som Alright, i suggestivt malande spår som Likagurl som i mjukare trallande – men lika distade – Two Motorbikes.
Den mäktiga minimalistnoise-mästerverket Sugar Town knockade oss redan på EP i våras, och att den inte står ut fullständigt när den återkommer här säger massor upp kvalitetsnivån på ShitKids debutalbum. Hon är alltigenom egen, och hon gör den mest personliga och kaxiga rock som finns.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
