”I guess we weren’t made for this world, but I wouldn’t really want to meet someone who was.” Kevin Barnes mådde inget vidare när han arbetade fram Of Montreals nya album. Det lyser igenom i varenda text, som A Sentence of Sorts in Kongsvinger om hans svåra vinter i Norge med nervsammanbrott och Black Metal.
Men den musikaliska klädnad han ger sin vanmakt är å andra sidan desto mer lättsam och tillgänglig. Minnena från Norge till exempel är simpel synthdisco i sin allra mest insmickrande form, liksom Heimdalsgate Like a Promethean Curse. Falsettfunken i Faberge Falls for Shuggie låter som Zappas discoperiod, medan Gronlandic Edit är indiedisco när den är som allra bäst, med rösteffektslån från Laurie Anderson och Sparks-trogna falsettstämmor.
Annars fördjupar sig Elephant-6-bandet helst i den simplaste glampopen. Suffer for Fashion och She’s a Rejector är snuskigt effektiva indieglamhits, i rakt nedstigande led från Brian Enos Taking Tiger Mountain. Där hade även desperata The Past is a Grotesque Animal platsat. Den utspelar sig åtminstone delvis på en ”Swedish festival,” där Kevin Barnes bestämmer sig för att helt enkelt ha lite kul och riva hela skiten, vilket han sedan frenetiskt ägnar sig åt i 12 minuter, vilket inte alls känns långt eftersom tiden flyger iväg när man har kul.
Tillsammans med The Shins kommer Of Montreal med sin briljanta pop att hållas personligt ansvariga för att 2007 blir året när indiepopen blir det nya mainstream.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
