Now It’s Overheads dramatiska och tillkämpat dystra pop drar ibland åt emo och oftare åt light-goth. Andy LeMaster, som ensam utgör bandets beständiga del, försöker skapa hotfulla stämningar med sjok av dystra gitarrer och den sortens syntetiska medel som kändes daterade 1989.
Han lyckas sällan, framför allt för att hans låtmaterial är påtagligt profillöst och anonymt. Maria Taylor och Orenda Fink från Azure Ray, återförenade efter sina soloutflykter, får inget utrymme alls, och skälet till att Michael Stipe tillhör Now It’s Overheads tillskyndare har förmodligen mer med lokalpatriotism än något annat att göra.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
