Richmond Fontaine är inte nedlagda, men en renässanskonstnär som Willy Vlautin behöver förstås fler kanaler för att få utlopp för sitt skapande. Som ledare och låtskrivare men inte frontfigur i The Delines avviker han ändå inte särskilt långt från den mörka och ödesmättade americana som såväl skivorna med Richmond Fontaine som hans noir-noveller alltmer dragit åt.
Men med Amy Boone längst fram, med en röst sprungen ur ett gång på gång krossat hjärta, vågar han ge sångerna ett större musikaliskt omfång – med vemodig soul och pop i americanan – och ett nytt perspektiv på sitt gamla tema ensamhet. En stilla tolkning av Randy Newmans allt annat än tröstande Sandman’s Coming sitter perfekt intill Vlautins original, där framför allt Wichita Ain’t So Far Away är ett litet mästerverk.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
