Ingen slår Kaiser Chiefs på fingrarna när det kommer till målgruppsanpassning. De vet precis vilka beten som funkar på de halvgamla brittiska män de sålt två identiska album till förut. Något som funkar tvärs igenom publarmet. Blurpop med högljudda indiegitarrer, men utan sånt där jobbigt konstnärligt tjafs. Whoa-refränger man fortfarande kan skråla med i efter fem pints (sånt är särskilt eftertraktat nu när Gary Glitter gjort sig till persona non grata). ”Annat-var-det-på-vår-tid”-gnäll på dagens ungdom (”It’s cool to know nothing”). Vanliga hederliga brittiska te-referenser. Glatt humör och upptempo. Inte mer än en halvtimmes speltid. Cheers, mates!
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
