Jasmine.4.t leds av Jasmine Cruickshanks, en singer songwriter från Bristol, och det här är berättelsen om hur hon kom ut som trans för fyra år sedan och om effekterna det fick på hennes liv. I en tid av ökande transfobi och att hårdare samhällsklimat innebär det en dramatiskt, omtumlande och ibland väldigt smärtsam berättelse. Men det är också en berättelse om hur närhet, tillhörighet och kärlek i hennes queer- och transkretsar räddade hennes liv, och det är ett album av fantastisk musik.
Delvis är det Boygenius förtjänst. De upptäckte Jasmine Cruickshanks sånger och personliga tilltal och erbjöd henne förbandsgig innan Phoebe Bridgers signade henne till sin etikett Saddest Factory. Debutalbumet har hela Boygenius producerat, och Julien Baker, Phoebe Bridgers och Lucy Dacus hörs tillsammans i Highfield och i den varma hemtrevnaden i bagatellen Best Friend’s House intill hela Jasmine.4.t, där alla medlemmar är transpersoner, och andra vänner i deras gemenskap.
Likt Boygenius består en del av det storslagna med You Are The Morning i hur sömlöst jasmine.4.t kombinerar sprödaste folkvisa med pop och kraftfull grunge utan att förlora kärnan i sin musikaliska identitet. Stilla sånger som You Are the Morning och Kitchen med Jasmine Cruickshanks vackert fingerplockande gitarrspel står bekvämt intill kraftigare rocklåtar som Tall Girl och Skin on Skin. Längtansfulla Elephant hade ledigt kunnat vara en J Mascis-låt, medan den mäktiga överstyrd gitarren i New Shoes tonar ut i försiktig och hjärtskärande gråt.
Guy Fawkes Tesco Dissociation är en briljant poplåt och varannan-textrad-duett med Phoebe Bridgers, med en countryfiol intill grungegitarren, men allra starkast är den avslutande starka identitetsmanifestationen Woman, där Trans Chorus of Los Angeles backar upp med sina röster. ”´Cause I know who I am, and I understand, that I am in my soul a woman, that I am in body a woman”
