Att livskraften i den storvulna arena-indierocken skulle vara så stark var svårt att tro när U2 växte ur alla rimliga mått i slutet av 1980-talet. Men trots att bubblan borde ha spruckit för årtionden sedan har fortfarande Bono och Simple Minds kvar sina plattformar och jumbotroner, och med låtar som Darkness at the Door – en perfekt hybrid mellan den bombastiska erans Peter Gabriel och U2 – visar Editors att det till och med finns en viss återväxt i genren.
Ännu mer överraskande är att Editors på sitt sjätte album faktiskt klarar att göra lyssningsbar stadiumrock. Counting Spooks till exempel övervinner bombasmen genom att vara en i grunden bra låt, som visserligen skulle tjänat på en lite mer anspråkslös klädnad men fortfarande fungerar utmärkt. Hallelujah (So Low) inkorporerar noiseväggar i den lättreligiösa svulstigheten, och som genom ett under funkar även det. Med avslutande Belong prövar de försiktigt en ny väg för framtiden, där Tom Smith med siktet inställt på The National låter sin dovaste stämma sväva högt över ett mer återhållet arrangemang.
Den vägen visar sig framkomlig för Editors den dagen västvärlden äntligen tar sitt förnuft till fånga och lägger ner stadiumrocken för gott.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
