De startar visserligen någonstans på samma gata som Mumford & Sons, men utifrån sina förutsättningar och sina preferenser drar Londondebutanterna strax i andra riktningar. Peter Liddle har till exempel ett vibrato som får Feargal Sharkey och Steve Harley att begära procent på intäkterna, och som tar några lyssningar att acceptera. Den integrerade violinen drar på motsvarande sätt associationerna till Velvet Underground, medan de plötsliga gitarrattackerna mitt i deras melodiska folkpopsånger skvallrar om en bakgrund i hårdare kretsar. Av den udda röran blir det dock en mycket smaklig delikatess som kommer att förhöja sommarens festivalupplevelser.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
