Visst har vi sagt att det är dags för Dr. Dogs genombrott nästan varenda gång de släppt ett album. Ändå har de harvat på i undervegetationen, och sett Mercury Rev, Flaming Lips och senast Blitzen Trapper rusa förbi mot breda succéer. Orsaken är lite ironiskt förmodligen att Dr. Dog är så gediget habila. När de som här använder sin samlade erfarenhet tillsammans med vitaliteten hos en delvis ny rytmsektion för ett lite rockigare sound lyser som förr deras influenser igenom som ledfyrar. John Lennons argaste ögonblick har gjort djupa avtryck, liksom George Harrison och i Warrior Man allra tydligast Ray Davies. Utmärkta låtar, med andra ord, men fortfarande en aning för profillöst för att ta över världen.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
