Hans musikaliska debut var ett mischmasch av mystisk techno, elektronisk punk och förvridna Badalamenti-ballader. Det var mer äventyrligt än bra, men när han nu rensat bort och renodlat börjar han hitta sitt uttryck även musikaliskt. The Big Dream är digital träskblues i Nudiekostym, det är skev elegans, det är ekande Twin Peaks-gitarrer, det är röster mittemellan The Residents och Daniel Johnston, det är förvrängd metallisk Dylan, i The Ballad of Hollis Brown faktiskt bokstavligen. I det redan vida spridda bonusspåret är det till och med sång av Lykke Li. Estetiken är med andra ord inte särskilt långt ifrån hans filmers, och då blir automatiskt underhållningsvärdet på samma nivå.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
