Att debutanter har svårt att frigöra sig från sina influenser måste vi ha förståelse för, och i tider som dessa kan förstås ett The Smiths-surrogat från Chicago vara mer smakligt än det sluttande plan som originalets ledare befinner sig på. Men inte bara i titelspåret och I Wanna Die in the Suburbs går det till överdrift med utstuderade plagiat av både Morrissey och Marr.
Sannolikt är det ändå The Smiths-härmandet som får Rough Trade att utse albumet till månadens skiva, för de är avsevärt smakligare än flera storvulna stadiumsyntiga stunder som We Were Never Alive – inklusive bassolo(!). Kanske är det sångaren Wes Leavins nära relation till inte särskilt återhållsamma Baz Luhrmann som speglas där, men även det myntet har två sidor. För sångarens engagemang i Elvisfilmen har också medfört frisk rockabilly som You Are Only Made of Dreams, och när han använder sitt omfattande röstregister och i stilla Always Be Fine tangerar crooners som Richard Hawley och Magnus Carlson, eller som i Eddie My Love rentav närapå Roy Orbison, är det riktigt bra.
