Jens Lekman gör mesig musik för en medveten och mesig global medelklasspublik. Den här skribenten låtsas vara av lite tuffare virke, med transportyrke – olja på händerna kan förekomma – oregelbunden arbetstid och en aningen överdriven göteborgska som konstruerades på gymnasiet för att få bort ”kärleksfullt” hånad trollhättedialekten. Men i ärlighetens namn kan även lokförare tillhöra medelklassen och vara totala mesar som aldrig hamnat i slagsmål eller bänkat 132,5 kilo. Och just för att det är på det sättet uppskattas Jens Lekmans senaste avskalade alster högt.
För som den mannen kan komponera! Är han Burt Bacharachs oäkta son? Scott Walkers syskonbarn? Hur mycket musikteori läste han i skolan? Han behöver inte ens en stor orkester för att iscensätta sin skickliga harmonik, det räcker med den nylonsträngade gitarren och några smakfulla pålägg med enstaka stråkar, en liten rytmloop ibland, kvinnliga stämmor. Piano också, så fint spelat med fallande skala i Working On A Song eller nästan som Roy Bittan i Advice For The Young.
Hör riffet han han sjunger över i 55% – rytmiskt, knorrigt och smart! Låten råder oss att se på livet som en återstående batteriprocent, har man över 50% kvar är det ju inte illa alls.Eller Still In Love With You, en ljuvlig melodi som Colin Blunstone hade kunnat sjunga. Jens Lekmans röst är vacker med sitt lagom svenska uttal och en klang som sitter i struphuvudet och svalget, istället för framme vid bländvita musikaltänder som är de flesta sångcoachers hemska ideal. När Johnny Cash gick till en sånglärare som ung sa hon ”sluta aldrig att sjunga precis som du gör!”. Jag tror inte Jens Lekman har några tankar på att ändra sig, men samma råd gäller naturligtvis för honom.
Hela Other People, Other Wedding Songs har funnits för nedladdning som ackompanjemang till kapitel i boken Songs For Other Peoples Wedding, som Jens Lekmans vän David Leviathan skrivit med Lekman som inspiration och kompanjon. Alla låtar är bröllopssånger, som den fiktiva bröllopssångaren i boken framför. Det har ingen betydelse om man har läst den eller hört temaalbumet med samma namn som kom förra året – Other People, Other Weddings står starkt på egna ben och det är helt rätt att det ges ut som fysiskt album.
Det avskalade formatet och Jens Lekman utsökta melodier har sammanfattningsvis gett honom minst ett nytt fan – en lokförare som tidigare, enfaldigt nog, förbisett hans unika uttryck och förmåga. Sannolikt på grund av avundsjuka.
