Med åren som ledare för först gravt underskattade St Johnny på 1990-talet och sedan Grand Mal långt bakom sig hade Bill Whitten återuppfunnit sig själv som den litterära särlingen William Carlos Whitten. Den som släppte in hans musik i sitt liv fick en lite obekvämare resa än tidigare, men belönades å andra sidan med ett konstnärskap som var lika utmanande äventyrligt som underhållande i sin skruvade och egensinniga NYC-rock.
För två år sedan tog han ytterligare ett stort utvecklingssteg med samarbetet Telepaths ihop med lindanserskan Diana Crash som han slagit sig i slang med över en bok medan de väntade på sina torktumlare på en tvättomat. En ny dimension av Sonic Youth och naket Teenage Jesus uppstod, och fullföljdes på en EP tidigare i år.
Nu rör han sig tillbaka mot sitt centrum i den musikaliska pendelrörelse igen, med ett album där Diana Crash visserligen hörs överallt men ändå fått kliva ett steg snett bakåt ur det omedelbara strålkastarljuset. För nu är det åter William Carlos Whitten som dikterar alla villkor.
Episka Song for a Doomed Society sätter agendan för ett album som avslutas med uppmaningen Nuke the Servers, och med A Beautiful, Half Trained Panther som en höjdpunkt där den kastar sig mellan provocerande suggestivt driv och ljudcollagepartier den förvridna doowopballaden – åtminstone i vissa fragment – Anyone but You som en annan.
På tal om förvridet kommer fans av The Flying Lizards (och till den kategorin hör vi väl alla?) särskilt att uppskatta det envetna monotona pianot bakom de utstuderat entoniga mässandet i Fragments – med ett Coltrane-via-Lou-Reed-gitarrsolo som extra attraktion, för att inte tala om titelspårets nästan dansvänliga rytmer som bara väntar på en electroremix.
The Car Crash Invented Rock and Roll skildrar Eddie Cochrans död med en udda formulerad respekt, och med en punkskränig rock’n’roll-gitarr och omnämnande av Sid Vicious i den kärleksfulla mytologiseringen, och inledande If You Want to Find God Read Books and Go to the Movies, med ”If you want to die young listen to rock’n’roll music” som det andra tänkbara alternativet, fungerar både som en programförklaring och en slutsats för en excentriker vars fördjupningar i kulturens möjligheter och risker fortsätter vara en sann källa till glädje.
