På sitt andra egna album fortsätter multiinstrumentalisten Teodor Boogh att använda sin hantverksskicklighet för att snida utsökt stort arrangerad pop och ibland tuffare gitarrrock.
Decisions är fullt av självklara melodier, lika tidlösa och omdelbara som hos War on Drugs och Hiss Golden Messenger, och i bilstereokompatibla Taking My Chances gör han det med mäktig gitarr och de där melodiösa bassticken som för evigt associeras till Paul McCartney. Sådana kommer igen på många fler ställen, men överröstas snabbt av stenhård fuzzgitarr och saxofon när gästande Goatman sätter sin GOAT-stämpel på Walk Away, som med kombinationen av psykedelia och banal pophit kunnat vara ett paradnummer från Ceasar’s Palace.
The Moment är albumets kanske allra mest melodistarka låt, en stort arrangerad evergreenpopdänga som med sina fina och lite aparta slidegitarrdetaljer hade kunnat vara en av de där perfekta World Partylåtarna som frestar Robbie Williams till en (avsevärt stelare) coverversion.
Avslutande For The First Time är ett episkt crescendo med 70-talstrummor och ett stort gitarrsolo, men innan dess har Telos Vision också plats för det eftertänksamma och mer lågmälda till exempel i The Way I Feel. Med sådan bredd och udd är det här bara början för Telos Vision.
