Under de senaste åren har Daniel Romano och hans Outfit befäst sin position som den stora utmanaren inom powerpopens mest kraftfulla riktning utpekade av Cheap Trick, Kiss och Redd Kross, och med 8-9 studioalbum sedan starten 2020 har de haft en utgivningstakt som ibland varit lika snabbt som deras smartaste upptempolåtar. Preservers of the Pearl har dröjt lite längre än vanligt, hela två år sedan det förra studioalbumet, och är på gott och ont mer genomarbetad än vanligt. För första gången bidrar fler bandmedlemmar i låtskrivandet, och det tar albumet i ambitiösa riktningar som utvecklar deras etablerade estetik men samtidigt gör albumet spretigt och överpretentiöst.
Cardinal Stars är rejäl 70-talsrock medan Play with the Wild har drag av Neil Young och kanske stämsångsinspiration från CSN&Y, och även om Daniel Romano & The Outfit självklart ror även sådant i hamn sitter det inte särskilt bekvämt i sammanhanget. När ambitionerna drar åt det mer komplext orkestrala som i Abstract Stone tappar de både tempo och fokus, och samma sak händer i The One / The Many, som inte bara är skivans längsta låt utan också den minst intressanta med sitt mellantempo och sina vaga psykedeliadimensioner.
Sådana ambitioner funkar bättre med Queenkörer och mustig trumpet i titelspåret där det till och med bidrar till Jellyfish-associationer. Men det riktigt bra uppstår när de fortsätter sina tidigare albums utmejslande av smart powerpop med lika mycket mäktig kraftfullhet som snickarglädjefiness, som i urladdningarna Firebreather, Harmless och Autopoiet, för att inte tala om den allra klarast skimrande pärlan Phantasy med rasande tempo, handklapp och tamburinsolo.
