De här gamla syntharna brukade skriva riktigt kul popsånger med Depeche Mode och Erasure respektive Heaven 17 och B.E.F i början av åttiotalet. Nu är det andra bullar.
Spectrum Pursuit Vehicle är soundtracket till två timmars ”performance”, här nedbantat till 70 låååånga minuter. Föreställningen bestod i att ett stort rum klätt i vitt linne belystes med ett spektrum av färger för att illustrera de sex ambientstyckenas titlar. Paret redovisar utförligt vilka datorprogram de använt vid inspelningarna, och instruerar skivköparen att lyssna i hörlurar för att kunna föreställa sig färgerna och de platser dessa symboliserar. White (You Are In Heaven) är ambientharpa och fågelsång. På Yellow (You Are On the Beach) får samma harpa sällskap av vågskvalp och måsskrik.
Andra platser dit vi förväntas tänka oss är livmodern (rött) med hjärtslag, havsbotten (gissa; blått) med synthbubblande, skogen (håll i er nu – grönt!) med fylliga synthstråkar och samplingar från samma BBC-skiva med fågelläten, och slutligen himlen igen. Efter den här skivan kan vi vara säkra på att Clarke och Ware aldrig får veta hur det låter där.
Vince Clarke och Martyn Ware (som skivbolaget utnämner till ”två av de största musikaliska innovatörerna” – håhå jaja) gav härom året ut sitt första samarbete, som de kallade Pretentious. Här är ”pretentiös” inte ens förnamnet. Genom pretention utan talang eller idé har paret skapat den skiva som kan få Kim Jong Il att öppna Nordkoreas gränser för västmusik – sövande och passiviserande utan risk att leda till upproriska tankar hos befolkningen.
För bäst stämningsresultat; Lyssna inte i hörlurar. Värm i stället skivan så att du kan forma den till en värmeljuslykta.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
