Med Buy It Now! för tre år sedan hittade Uni Boys från södra Kalifornien precis rätt i sin smarta new wave med så smala slipsar och skarpa melodier att man trodde att det var 1979 igen. Det berodde delvis på själsfränderna i The Lemon Twigs som producerade albumet, och när bandet sedan fortsatt närma sig varandra har de bidragit ännu mer till kvaliteten i Uni Boys utsökta powerpop.
Här finns två jämnstarka men distinkt olika leadsångare i Noah Nash och Reza Matin, och den senare delar numera sin tid mellan Uni Boys och The Lemon Twigs, vars bröder Michael och Brian D’Addario ofta bidrar med harmonistämmor där tre- eller fyrstämmighet behövs här, som i den obekymrade bubbelgumpopen Maybe I’m Wrong som är så smart att ingen behöver sörja Jellyfish längre, tro det eller ej.
Stötiga Sin Your Life Away uppmanar till att ibland bara ha kul utan att tänka på konsekvenserna, och så låter Uni Boys när de till exempel utforskar uttrycket hos sin hemstads powerpopmästare från slutet av 1970-talet, till exempel The Shoes och The Nerves i låtar som You’re So (Sophisticated) och Look on the Bright Side. Victim of Myself är briljant punkpop, och även när de lånar in äldre beståndsdelar och flörtar med The Beatles 1963 i You’ll Curse His Name Again eller tangerar Hep Stars med ett litet barocksolo på spinett i Genevieve – bara för att de kan – så är den den smarta powerpopen allestädes närvarande.
”I used to dream of melodies and guitar parts” påstår sig Uni Boys minnas mer sorglösa tider i I Don’t Wanna Dream Anymores Farfisa-stinn Elvis Costello & The Attractions-pop. Men den fingertoppskänsla och ett popkänsla de förmedlar på det här mästerverket får oss att tro att det aldrig finns utrymme för något annat i deras drömmar.
