Wonderful
För 100 år sedan ungefär – 2008 – bjöd Det Stora Skivbolaget journalister från Europa till Manchester för att först smörja oss med mat och vin och sedan presentera oss för vad de menade var Det Stora Hoppet. Bandet var en duo hette The Ting Tings, och i Salford-källaren som dubblerade som deras replokal och som klubb presenterade de sin hitvänliga electroclashpop med Jules De Martino på trummor och Katie White som energisk frontfigur. Där och då förstod den samlade presskadern att 1) That’s Not My Name var en given hit, och 2) att The Ting Tings behövde ta vara på sina 15 minuter, för mycket längre tid i rampljuset än så skulle de inte få.
Döm därför om överraskningen när det visar sig att de fortfarande existerar såhär 17 år senare, och att döma av sin diskografi har hunnit göra fyra album innan detta femte. Den förvåningen överträffas bara av hur skivan låter. För någon dagslände-elecroclash är det inte längre frågan om. Med Home har Katie White och Jules De Martino inte nöjt sig med att utvecklas eller ens att ta ett steg snett åt sidan. De har återuppfunnit sig själva som ett helt annat och annorlunda band med helt andra referenser och ett helt annat sound.
Här omfamnar duon softrock med omfattande stölder och lång från i fallande grad Fleetwood Mac, Dire Straits och Eagles, och de tillämpar nogsamt genrens uttryck i varje ton och varje detalj. Katie White vill väldigt gärna vara Carly Simon, och helt logiskt sjunger därmed Jules De Martino – som har uppgraderats till leadsångare intill sin partner – med uppenbara men oförlösta James Taylor-ambitioner. David Sanborns ande har fått komma in i värmen igen med saxofonsolon som de lät i SNL i slutet av 1970-talet, och framför allt att Jo Webbs dominerande sologitarr bygger hela sitt uttryck på Mark Knopfler, med klarhet och ekvlibrism i sina melodiska bluessolon men inte särskilt mycket känsla.
Det är en genre som alltid gått balansgång mellan antingen elegant och varmt eller platt och utslätat, och i The Ting Tings händer blir det så platt och ytligt att det knappt är uthärdligt. ”It’s a goodbye song” sjunger paret i Bee Gees-lätta Goodbye Song, och att de äntligen tar farväl nu vore verkligen på tiden.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
