Förra årets debutalbum Cinema nominerades till både Grammis och Manifest, och den här sommarens EP beskriver de som albumets efterfest. Stockholmskvintetten gör elegant producerad soft soul, med inklippt och träffsäkert bearbetad filmdialog som förstärker dubkänslan och upplevelsen av dåsig värmebölja i Sunshine. Feel är lika soft, och låter som om en laidback Curtis Mayfield hade tolkat Free Nelson Mandela.
De ökar tempot i Can’t Find Love och ännu mer i Cannot Get Enough med spänstig bas, en afropopinspirerad gitarr och kör och syntheffekter direkt från Munchen 1976, samtidigt som de håller de fast vid sin genrebeskrivning ”spaghettisoul” genom ödsligt Morricone-visslande. Här finns också det Marvin Gaye-klingande samarbetet med Titiyo i The Sound (Make It Come Back) som släpptes på singel härom året, och den tio minuter långa drömska avslutningen Tranan.
Man kan ha synpunkter på de tydliga refenserna om man är petig, men definitivt inte på Sunnans eleganta soul och suggestiva groove. Efterfestmusik är det måhända, eller förfestmusik, eller helt enkelt festmusik. Den här sommaren kan Sunnan funka i samband med det mesta.
