Det går inte att anmärka på Rodney Crowells hantverk. Han snickrar ihop stabila country- och americanalåtar med van och stadig hand, och framför dem med all önskvärd kompetens. Att det är lite stelt, röstskorrigt och svårstartat får man kanske ursäkta från en 75-årig veteran med ett helt liv i musikens tjänst, men att det känns pliktskyldigt och oinspirerat är svårare att fördra.
Istället för att sänka tempot och agera sydstatsgentleman som sin brittiska svåger Nick Lowe eller att göra anspråk på rollen som äldre statsman som deras gemensamma svärfar Johnny Cash snickrar han vidare på midtempolåtar enligt standardmodellen för sydstaternas mitt-på-vägen-country både i sound och meningslösa Some Kind of Woman-texter. Enligt samma grundprincip har ett knippe gäster som inte riskerar att störa ordningen bjudits in, som Lukas Nelson, Larkin Poe och Ashley McBryde.
Han är påfallande rättfram i sin oro över samhällsutvecklingen i Heaven Can You Help Us, och unnar sig ofta att bli nostalgisk över uppväxtens Louisiana och Texas, men den gubbigt cajun- och rockenroll-nostalgiska The Twenty-One Song Salute lyckas inte fungera som den hyllning till Louisianapinjärerna Cleoma Falcon och G.G. Shinn den gör anspråk på. Inledande Rainy Days in California är snabbare och mer engagerande, men inte tillräckligt för att hjälpa Rodney Crowells 20:e studioalbum från att bli lite… tråkigt.
