Med Will Hodgkinsons bok Street Level Superstar: A Year With Lawrence boken Street Level Superstar väcktes kanske ett intresse för Lawrence utanför den snäva men troget dyrkande publik som redan var hans. Så Lawrence vädrar morgonluft sin 45-åriga dröm om att bli en riktigt stor popstjärna, och ser ett perfekt tillfälle att påminna om guldkorn ur katalogen. Först med uppdaterade nyinspelningar av stora delar av det även med Lawrence mått synnerligen spartanska 20 år gamla albumet Tearing Up The Album Chart från den förra bandinkarnationen Go-Kart Mozart.
Och visst blir man lite orolig när Lawrence berättar avsikten är att ”renovera det förflutna för framtidens skull” och att han för första gången på årtionden har en hyfsad budget till fylligare och mer påkostade arrangemang. Låtarna var ju redan perfekta popkonstruktioner med sina genialt banala texter, klockrena trallrefränger, älskvärda fjösiga synthar och billiga trummaskiner.
Men en sådan oro är förstås obefoga, för allt det där är essensen i Lawrences hela skapande och inte något sätt en budgetfråga. Här är syntharna fortfarande lika tunna och billiga, och när ibland riktiga trummor ersätter trummaskinerna försöker de ändå bara härma det digitala, som i den som ärkebrittisk Devo-ättlingen Delta Echo Echo Beta Alpha Neon Kettle och intensiva Transgressions. Electric Rock and Roll är muntert vänlig, och geniala Building Site som redan i originalinspelningen siktade på målgruppen förskolans småbarnsavdelning är till och med ännu mer underbart infantil här.
I glamtraditionen rör sig City Centre, då som nu med en tydlig touch av Lawrence fans i Pulp dessutom, och Lawrences knäckande hitlisteglam i Listening to Marmelade med The Sweet-körer anno 1973 har antingen behållit självaste Steve News sologitarr från originalinspelningen eller något som låter damn well nära.
Fuzzy Duck är inte bara en hyllning till en lång radda av Lawrences obskyra favoritband från tidigt 1970-tal, inklusive Flasket Brinner, här är det också pubrock av fint märke, medan den skitiga missbrukarkärlekshistorien från NYC Donna & the Dope Fiends låter som lågbudget-10CC.
Tower Block in A Jam Jar är en optimistisk och vänlig påminnelse om Lawrence excentriska genialitet och storhet. Men hans trampolin mot den där efterlänktade glittrande popstjärnestatusen är den kanske inte ändå.
