Såklart kunde inte Magnus Carlson svälja den ursprungliga Coltrane&Hartman-tanken rätt av. Självklart ville han ha mer mods-feeling och addera lite Paul Weller, och dessutom hylla dagjobbet med en tagning av Willow Weep for Me.
Med Per Ruskträsk Johansson och Goran Kajfeš som inflytelserika blåsare, en utmärkt tolkning av Rodriguez mäktiga Sugar Man och fina vokaljazzversioner av allt från Nina Simone, Mel Tormé, The Zombies och John Martyn hade det därmed kunnat spreta ordentligt.
Men tack vare en tight kvintett och Magnus överraskande bra jazzröst håller det ihop utmärkt, och det finns egentligen inget mer man skulle kunna önska sig. Det skulle vara några inhopp av El Perro Del Mar isåfall. Och se, även den önskan uppfylls!
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
