Måste vi verkligen hurra när Knash firar 10-årsjubileum som band? Knappast för jubileet, va, det här är ett band som framstår som fullständigt osentimentalt. Men jubla måste vi hursomhelst – inför det högintensiva poputbrott som är EP:n All The Time återstår inga andra reaktioner än först fullständig kapitulation och omedelbart därefter euforisk lycka. Det är en tågresa i vansinnestempo, med en massiv gitarrvägg som stänger ute alla distraktioner och med detaljer som pipig elorgel och i avslutande Train grym stämsång.
Andas, måste vi det? Allvarligt talat, inför den här urladdningen kommer du att glömma bort även sådana basala väsentligheter, tvärs igenom Going Is the Goal och titelspåret och ända tills Knash själva helt kort sänker volymen och drar efter andan ungefär två och en halv minut in i EP.ns tredje spår Someone Like You. Sedan rusar det lika snabbt iväg igen, och efter en knapp kvart är EP:n slut och du kan påbörja återhämtningen där du ligger flämtande på golvet.
