Inför 2026 laddar han inför både soloalbum och konsten, men rötterna sträcker sig djupt till Agent Side Grinder. I Fokus Musiks julkalender berättar han om sitt 2025 och förväntningarna på 2026.
Hur var ditt 2025?
– Personligen ett spännande år, då jag arbetat med flera projekt som jag inte räknat med. Dels skrev och gav jag en föreläsningsserie om Konstens nödvändighet, med en folkbildande ambition ur en konstnärs perspektiv, för att jag är så less och arg på kulturpolitikens och politiken i storts låga nivå och totala brist på förståelse för konsten och kulturens roll.
– Dels kände jag ett behov av att uttrycka mig musikaliskt igen och samlade ihop låtidéerna från de senaste 10 åren, vilket ledde till en mycket rolig arr och inspelningsprocess med Henrik Sunbring och Emanuel Lundgren. Helt överväldigad över den fina responsen för de första låtarna, mer musik kommer!
– Det positiva i övrigt är att många börjar formulera sig kring vikten av hopp, omtanke, konst och en värld bortom ekonomisk tillväxt. Detta som ett svar på alla de negativa krafter som virvlat runt ett tag och rycker i våra fri och rättigheter, och vår framtidstro.
Vilket är ditt favoritalbum från i år?
– Det får bli två. Iconoclasts med Anna von Hausswolff, ett imponerande steg i sökandet efter det heliga som både det fascinerande och det skräckinjagande! Och More med Pulp. De var alltid det viktigaste bandet för mig bland de stora britpopakterna, speciellt låtar som Styloroc (Nites of Suburbia) blev ledmotiv under tonåren i Göteborg, som i sig var en musikalisk smältdegel. Jag misslyckades helt att hitta en musikalisk inriktning, vilket var så viktigt där och då, jag lyssnade på allt – Suicide, Roxy Music, Gun Club, Autechre, Cortex, The Fall, Nick Cave med mera om vart annat. Och Pulp, det är något visst när artister inser att det är dags att göra något nytt igen, och gör det såhär bra. Got to Have Love är Moroder-nivå. De var inte klara, jag kan känna igen mig i det!
Vad ser du fram emot under 2026?
– Jag har en separatutställning med måleri och emalj i Stockholm i april vilket jag jobbar febrilt inför. Sen kommer det mer egen musik i vår. Det är kul att släppa i eget namn nu, jag har ju arbetat som konstnär i över 20 år, men att även musiken har mig som namngiven avsändare är nytt, och ovant.
– Rösten och sångens berättande kommer här först, till skillnad från när vi skrev musik som ett band i Agent Side Grinder och sången skulle passa in i en ljudbild. Mina nya låtar börjar á capella, och ofta har jag haft tempot, grundrytmen och en eventuell basgång klar för mig redan då. Sen händer mycket i mötet med de andra, Emanuel har ju kastat sig in i arren med allt vad han har, och spelar även de flesta instrumenten, i sann Prince-anda! Henrik har haft en profetisk vision över hela produktionen och är grym på att bygga en ljudvärld som är driven och komplex men organisk och där alla element får plats, vi har mycket gitarr-stråkar! Henrik och vår andra gamla bandkompis Thobbe släppte nyss en fantastisk EP som Domus där jag har äran att gästa, och Emanuel släpper just nu grym musik med både Loney Dear och nya Pig Machine, good times!
