Canyon Falls Trailer Band är Kentucky-sonen Ian Noes variant av Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band, ett fiktivt band som ger upphovsmannen friheten att svinga sig mellan olika genrer. Här handlar det om olika former av countrymusik snarare än vitt skilda musikstilar, och över en dubbelvinyl på sexton låtar bjuds det på honky-tonk, Bakersfield-sound, countryrock, folk, bluegrass och rakare singer-songwriterstuk.
Ibland låter Noe som Willie Nelson, ibland som Merle Haggard och ibland påminner han faktiskt om Elton John cirka Tumbleweed Connection, i synnerhet när pianot placeras i förgrunden eller när berättelserna kretsar kring farmboys som prövar lyckan eller sörjer förluster, som i snygga Return Of The Interstellar Angels och Tobacco Moon.
Att Canyon Falls Trailer Band är en konceptskiva glömmer man rätt fort, men det är fascinerande att Noe skrivit ett så jämnstarkt material. Det finns inga direkta svackor någonstans, och även om de riktigt skyhöga topparna saknas är bredden liksom produktionen från Andrija Tokic mycket imponerande. Ian Noe har samma förmåga som Sturgill Simpson att samla influenser i en egen säck och knyta ihop den med sin pålitliga röst. Texterna om människor och livsöden på den amerikanska landsbygden är välskrivna och förankrade.
Om du känner för en resa längs med alla vägar och förgreningar som countrymusiken har att erbjuda är Canyon Falls Trailer Band en given rekommendation. Den är varken vanvördig eller för trogen sina influenser, och även om dubbelalbum nästan alltid är något för långa rullar tiden fram snabbt som ett expresståg i Ian Noes sällskap.
