Liverpools Ian McNabb har en lång karriär bakom sig. Som frontman i The Icicle Works hade han ett framgångsrikt 80-tal, han har gjort musik med Crazy Horse och solokarriären sköter han parallellt med en upplaga av Icicle Works som han fortfarande turnerar med. Soloplattorna kan man beställda direkt från upphovsmannen själv, ett smart sätt att behålla intäkterna efter hårt musikalisk slit.
McNabb sjunger sina solosånger med samma pressade övertryck i de högre registren som en annan Liverpool-son, Elvis Costello. Textmässigt blir det en hel del bakåtblickande, ibland lite väl tjurigt men ofta kul – 65 är en blinkning till McNabbs ålder såväl som året 1965 och inledande What Are You Waiting For är ädel Merseyside-rock som lovar gott. 12-strängade gitarrer, ett härligt Merseybeat och tighta Beatles-stämmor – ja tack, ge oss mer!
Men sen blir det tyvärr inte så mycket mer med samma frenetiska popenergi. 65 är ett album mestadels bestående av ballader, ofta med piano i förgrunden, och alla är inte helt lyckade. Oberon låter proggrockig i ackorden, har otrevlig trummor som plågar fler spår och ett jobbigt digitalt delay. Fugitive med sitt elektroniska tickande och syntiga piano är också tveksam.
Everything Is Awesome låter lite som en sentida Brian Wilson, men produktionen lämnar en hel del att önska. Folkrockiga Everything Good Goes Away är betydligt bättre och Long Playing Record album är fint nostalgisk i sin tillbakablick på allt som är heligt, amerikansk populärmusik alltså, sett genom ögonen på en gammal trofast LP-sklva. Dufus for A Day är kanonbra i sin Tom Petty-touch och i R.E.M.-covern på So. Central Rain gästar originalets Peter Buck. Pirate behöver inget mer än Ian McNabbs sång och 12-strängad akustisk gitarr, den är perfekt som den är.
Det finns många godbitar på 65, även om helheten inte är rakt igenom fantastisk. En lite mer välavvägd produktion hade lyft musiken och betyget.
