Som en bastard inom den nyakustiska rörelsen dök Johnny Bramwell aka Dangerously upp för fyra år sedan. Men även om oförmåga att hålla fast vid sina ägodelar, inklusive sin enda gitarr, liksom problem att hålla sig borta från alkohol genererar romantiska historier är de sällan grunden för en långsiktig musikkarriär.
Även om det tar lång tid mellan skivorna turnerar I Am Kloot ständigt, och det är också ett sätt att skaffa sig hängivna tillbedjare, om än betydligt långsammare än genom singelhits och mediauppmärksamhet. Kanske är det därför det finns färre outcasts i texterna på I Am Kloots tredje skiva, och kanske är det därför de bytt en del av sin fyllehets mot ännu fler popkrokar.
Johnny Bramwell har släppt sitt tidigare artistnamn Dangerously, och till och med hans utpräglade Manchesterdialekt har tonats ner en gnutta. Korta och akustiska Astray hade kunnat passera som en melankolisk liten kärleksbagatell. Men när Johnny Bramwell ber om ursäkt för sin tidigare självdestruktivitet blir den istället en programförklaring.
Så även om I Am Kloot någon gång får ett återfall och snubblar tillbaka till närmaste boozer är arrangemangen fylligare än tidigare, med piano och på något ställe till och med en twanggitarr. Med försiktiga countrytendenser i indiegospeln I Believe, i andakt inför shoppingmalls, låter I Am Kloot som Lloyd Coles Rattlesnakes, och singeln Over My Shoulder är det popigaste I Am Kloot hittills åstadkommit.
I Am Kloot får dock vänta ytterligare tid på ett större genombrott, eftersom det tar tid att förändra sitt rykte. Skivbolag: Echo/Playground Artist: I Am Kloot
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
