Längtar du efter bruna manchesterbyxor, slimmade polyesterskjortor och Ernst Billgrenglasögon? Ser du fortfarande Margaret Thatcher som din huvudsakliga politiska fiende? Saknar du britpopens obskyra band The Mock Turtles och The Dylans, och tycker att de är oförtjänt bortglömda? Händer det att du ibland gråter över att Benny Hill är död?
Dreglar du över nostalgiska Q-artiklar om hur det egentligen gick till när Jarvis Cocker attackerade Michael Jackson på Brit-galan? Tycker du att Belle & Sebastian är alldeles för lågmälda och subtila, och undrar varför ingen förvaltar arvet efter Cockney Rebels teatraliska musichall-oumpa-oumpa? Är John Peel ännu din ledsagare till ny musik och ett av skälen till att du reser till London en gång var sjätte månad? Längtar du så mycket efter nästa Pulp-skiva att du skulle nöja dig med en glad imitatör hos Agneta Sjödin i Sikta mot stjärnorna?
Då är Hefners fjärde skiva We Love The City ett bra sätt för dig att dämpa den värsta abstinensen.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
