Den som kan sin walesiska vet att ”dim” översätts till det engelska ”no”, men ”No probs” är inte vad Super Furry Animals ledare egentligen menar i sina stilla och vemodiga sånger med akustisk gitarr och försiktig elektronik. För även om till synes muntra Chwyn Chwyldroadol (”Revolutionary Weed!”) med Cate Le Bon and H. Hawkline i kören förmedlar bekymmerslöshet med fniss i sin vänliga Jonathan Richman-ton så är det en del bekymmer som tynger Gruff Rhys på hans nionde soloalbum.
För att förstå exakt vad som gör att det är lite dystert krävs dock större språkkunskaper, eftersom albumet är på walesiska. Han berättar att trallvänliga Taro #1 + #2 handlar om att acceptera döden som slutet, och även upptempopopen i Adar Gwyn har en dyster underton, medan det nedtonade titelspåret som låter som en psykedelisk Julian Cope.
Ibland behöver människor bara behöva lätta sitt hjärta för att må bättre. När man gör det på ett så här varmt och melodiskt lyssnar vi gärna, även om vi inte förstår något alls av vad de säger.
