Hemma i Falkenberg gjorde Samuel Berg och Charlie Johansson musik tillsammans, men livet tar olika vägar och det gjorde vännerna också. Så småningom hittade de tillbaka till varandra i Stockholm, och till sitt gemensamma lågmälda musikaliska uttryck.
Den gamla återfunna nylonsträngade barngitarren i Piles är avväpnande, för att inte tala om familjesorlet i bakgrunden, när de försiktig ödmjukhet låter som ett oslipat Kings of Convenience uppfödda på Otway&Barrett och junkfood istället för Simon & Garfunkel och makrobiotisk kost.
EP:ns alla fyra sånger övertygar, och särskilt med Painting by Numbers. Med en referens för finsmakare påminner den om hur Liverpools stolthet I Am Kloot kunde låta i sina mest angelägna stunder, med ekonomiskt använda sirliga stråkar och med fantastiska textrader som ”What was your name again? / Wait please don’t say / Ok please say”.
