I västsverige har Göteborgsromantiserande upptempoindie varit en folksport sedan mer än 25 år, och när Håkan lämnat fältet fritt genom att med vidare textreferenser och musikaliska uttryck söka sig mot större jaktmarker tänker inte Glenn Udéhn riskera det försprång han har redan med sitt förnamn. På sitt fjärde album samplar han lokala sopbilar och byggarbetsplatser, samt givetvis spårvagnar, och sörjer Sticky Fingers stängning.
Den triumferande kampsång som är titelspåret har lika mycket lyriska referenser till Ulf Dageby som musikaliska till Håkan, och är som gjord för extranummer i Slottskogen – wo-ho-ho! – och för den som tycker att GBG-vinkeln överdrivs här räcker det med att lyssna på Allt som är bra har jag fått ifrån dig, som är en renodlad om än ambivalent kärlekssång till staden.
”Allt känns bättre när man slipper vara själv i sin egen skalle’” är en central textrad här, för när Glenn Udéhn påstår att skivans tema – förutom Göteborg – är att ensam inte är stark så menar han verkligen det. Det kommer att vända är en skiva om hans senaste decennium, som Eldorado om att ge upp sitt gyllene land (eftersom det visade sig inte alls vara så gyllene), och i den finfina dansbandsballaden Trött på alla idioter ger han upp de flesta i sin omgivning dessutom. Dert är i sådana lugnare sammanhang Glenn Udéhn släpper sina svåraste Håkan-manér och kommer bäst till sin rätt, allra starkast så när han dessutom får hjälp av Alice B i Trasig från botten.
