Mot ett tungt släpigt beat öppnar Niklas Johansson sitt femte album av varma och inbjudande pianomelodier i inledande Soul Wagon, och samma typ av smart samtida produktion återkommer både i muntra The Bold and the Coward och i dova At Least One Ocean.
Men oberoende av kontext är Folke Nikanors melodiska piano fullt av klingande frisk folkviseton och nyfikenhet i varje koncentrerad liten melodi här, och intimiteten förstärkt av små spår av pedaltramp och tyg-mot-tyg i utkanten av ljudbilden i ödmjuka Sacred Woods. Samma funktioner har en dämpad Merit-orgel i Space According to the Kids, för att inte tala om det sorglösa visslandet i You Called, Madam.
Med bara 19 minuters speltid är det lätt hänt att I Am the Fairy Tale hamnar på repeat och lyfter humöret vid både två och tre omedelbara repetitioner, och om höstsolen skiner in genom fönstret och förstärker välbefinnandet är det nog lätt hänt att albumet får snurra ytterligare varv.
