När Joe Sutkowski tar itu med en riktig skitig period i livet både avseende relation och alkoholkonsumtion blir hans Brooklyn-gitarrindie med naturlighet både mörkare, mer intensiv och mer muskulöst arrangerat. Ofta blir resultatet överlastat och lite emo-klumpigt, allra mest så i Get to Choose, som är en musikalisk motvarighet till omslagsbildens basebollträ-poserande.
Även dova Me Before You hade mått bättre av ett arrangemang mindre tungt av gitarrväggar och pukmangel, och när han släpper in luft i Old As Sin och första halvan av When You Were A Kid blir det genast mer aptitligt. Ännu bättre passar det honom när han skalar av ännu mer och landar med bara en akustisk gitarr, en virveltrumma och en extra vokalstämma, som i Betchu Won’t. Där finns utrymme för både Marc Bolan-vibrato och till och med en ljusstrimma, åtminstone i avslutningstonerna.
