Ramarna är de mest traditionella man kan föreställa sig. En ensam mikrofon att trängas kring, en kvartett med opluggade (givetvis) stränginstrument som banjo, fiol, gitarr och bas bara ett utvecklingssteg över skurborste-i-plåthink. Absolut inga trummor, absolut inga förstärkarpelare. Lägg till det identiska kostymer och texter fullproppade av whiskeyflaskor, fängelsevistelser och rallare, och du har grundreceptet för vintage bluegrass. O Brother, Where Art Thou? fast utan komedi, liksom.
Men Chatham County Line har inte nöjt sig med att detaljstudera Del McCoury och Flatt and Scruggs, även om framför allt deras instrumentaler låter så. Titelspåret gör en Nickel Creek och balanserar försiktigt traditionen mot pop, och i ballader som Confederate Soldier placerar de sig om inte i närheten av så åtminstone på samma karta som Gram Parsons.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
