Utan anspråk på att vara heltäckande, allt är ju hämtat från en och samma moderetikett, klarar ändå Burning Sounds att täcka många avgörande områden av det relativt snäva fältet powerpop.
Här finns inget The Who, givetvis, trots att själva genrebeteckningen tillskrivs ett Pete Townshend-uttalande, inget Cheap Trick eller Big Star, och inte sena mästare som The Posies. Men allt hade inte rymts på en enkel-CD hursomhelst, och Burning Sounds täcker in en hel drös klassiker av Raspberries, The Flamin’ Groovies, Dwight Twilley och Jellyfish (Baby’s Coming Back är fortfarande en av världens bästa sånger).
Lika bra är exemplen från Englands sena 70-tal, med The Records perfekta Starry Eyes och punkens outcasts Rich Kids i spetsen. Lägg till det The Pursuit of Happiness och Let’s Active, och dessutom kortare utflykter in i powerpopen från The Pale Fountains och Pete Wylie, och inse att albumtiteln är en exakt beskrivning av innehållet.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
