Röstmässigt låter Arvid Nero först som en manlig Amanda Bergman, när han inleder sin femspårs-EP Succé med ett titelspår som med sval och detaljerad saklighet beskriver en dag av baksmälla. Men egentligen har han nog snarare lyssnat på crooners och svenska röster ur det sena 1960-talets schlagerpop, till exempel Gunnar Wiklund och Per Myrberg.
Som det anstår en göteborgare lyfter han särskilt fram Alf Robertsson, men inte Håkan Hellström som det ändå är ofrånkomligt att nämna när vi har att göra med Göteborgscharmörer med uppenbara lån och titelstölder av anglosaxiska förebilder. Men Regnig natt i Götet är inte bara en lokalpatriotisk Pogues-blinkning utan en egen och fin vemodig flanörvisa i stadens standardväder.
Den gangsterrap-tangerande texten om barn i våldsam gängkriminalitet i den återhållna singeln Jag vände aldrig om är smart elegant, med textrader om ”så mycket jävla cortison, för lite våldskapital” och ”Den pojken offrade sin framtid för lite parra och pommesfrites” i sin mjukt vänliga milda visform.
För säkerhets skull avrundas EP:n med en akustisk repris av Arvid Neros första svenskspråkiga singel En gång en vän, och den kunde man ha och mista redan första gången.
