Från Minnesotas svenskbyggd kommer det äkta paret Jed och Ariana LaPlant. Tillsammans med Landon Pahl på kontrabas och stämsång utgör de Wild Horses, som spelar depressiv folkmusik i moll som i sina bästa stunder låter som något från Bruce Springsteens enastående The Ghost Of Tom Joad. The In Between har ett kargt sound med akustisk gitarr, fiol, kontrabas, bastrumma och stämsång.
För några år sen skadade Jed LePlant skadade ryggen och kunde inte fortsätta som byggnadsarbetare. Huset såldes och Wild Horses gav sig ut på vägarna för en helhjärtad satsning på musiken. Det är glädjande att den satsningen gått så bra, men samtidigt lite förvånande.
Han är leadsångare på åtta av nio spår, och när Ariana LePlant tar över sången på Canyon Song – som verkligen liknar Townes Van Zandts Tecumseh Valley – är det en välkommen kontrast.
Men låtmaterialet på The In Between är jämntjockt, och de sämsta låtarna har ett bastrumme-stomp på 1-2-3-4 som ihop med stacatto-dragen på gitarren för tankarna till Aviciis gräsliga blandning av bluegrass och EDM. När trumpeterna kommer in på Liar kantrar det alldeles för mycket åt det hållet, trots att musiken är helt akustisk. Albumet igenom är gitarren lite för simpel, det dröjer fram till Worn And Weary Kind innan den får plockas istället för att attackeras.
Textmässigt håller Wild Horses bra nivå, men Jed LePlant är helt enkelt inte så vansinnigt intressant att lyssna på som historieberättare. Och stompet måste Wild Horses akta sig för i framtiden, de har andra trick i hatten som fungerar betydligt bättre.
