När This Is Lorelei, egentligen Nate Amos, är som mest originell – i I Will Eat My Heart In The Morning Light, Watching Heaven Fall och And I Haven’t Seen My Love in Quite a While – låter det ungefär som om Pavement skulle spela musik skriven av Townes Van Zandt. Amos har dessutom en röst som både kan glida upp i ett vackert, högt James Taylor-aktigt tonläge för att sedan sjunka ner till en Johnny Cash-baryton. Man förstår att den rösten haft framgångar både i detta soloprojekt och i bandet Water From Your Eyes.
Titelspåret The Singer In My Band har Amos bluegrass-pappa Bob på banjo och låter som underskattade Dillard & Clark. Nitro som leder in till Hey Sarah Is It Gonna Rain Forever bygger på ett matematiskt invecklat gitarr-riff som skriker av Richard Thompson och The Kid With The Crown lånar från Beatles Cry Baby Cry.
Visst låter det som en spännande blandning av fina influenser. Resten är mer ordinär 90-talsrock, men även den genren behärskar Nate Amos — hör fina Billy Came Back, där karaktären Billy sjunger som om han befann sig på bottnen av ett djupt, blått hav.
Man imponeras också av hur fint The Singer In My Band låter. Amos har spelat in den i en vanlig lägenhet, med pålägg i föräldrarnas hus i Vermont och han spelar allt utom just banjon själv. Systern Sarah och partnern Al Nardo adderar lite stämsång, sparsmakat och välavvägt.
I framtiden önskar man mer av kombinationen Pavement/Townes Van Zandt. Även om allt på The Singer In My Band är bra är just den blandningen ihop med Nate Amos omfångsrika röst något väldigt speciellt som kan leda till ett helt eget utrymme i en genre med mycket trängsel.
