Få artister är så självutlämnande som Tori Amos. Med Kate Bush-stämningar har hon gjort upp med sina känslor efter att ha blivit våldtagen av en ”beundrare”, behandlat sitt missfall och levt ut sin sexualitet. Men hon har aldrig varit lika personlig som när hon väljer att tolka andra.
Strange Little Girls innehåller tolv sånger skrivna av män, men sedda ur en kvinnas perspektiv. Det går att ha synpunkter på urvalet, här samsas Boomtown Rats och Neil Young med Slayer och 10CC, men trots att en del är ordentligt uttjatat får materialet nytt liv i Tori Amos tolkningar. För det är just tolkningar det är fråga om, inte covers.
Eminems ’97 Bonnie & Clyde är ett av skivans starkaste spår. Pappas bebisspråk till dottern i bilen, medan mamma luktar illa i bakluckan, blir om möjligt ännu grymmare med Tori Amos röst över endast en stråksektion. Även Depeche Modes Enjoy the Silence är nästan acapella, ett ensamt piano snarast markerar melodin. Och om inte Lloyd Coles Rattlesnakes och Tom Waits Time lockar fram en tår i ögonvrån är du gjord av sten.
Omslagets porträtt av henne i olika peruker och kreationer – foton med reklamens estetik och budskapsjargong – antyder att Tori Amos spelar roller i ett skådespel. Men tolkningarna är så intensiva och intima att varje identitet, från bibliotekarien som symboliserar Velvet Undergrounds New Age till ’97 Bonnie & Clyde Latino Worshipper, framstår som facetter i Tori Amos personlighet snarare än maskeradutstyrslar.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
