När Tom Waits ordnar garagesale fyller han med lätthet tre skivor med outgivna outtakes och demos tillsammans med 24 spridda uddaspår från samlingar, hyllningsskivor och soundtracks. Tom Waits kallar det för ”songs of dubious origin rescued from cruel fate”, men så slaskhink det än är överträffar han ändå med lätthet de flesta artisters karriärsretrospektiver.
Den första skivan har Tom Waits valt att kalla Brawlers, och är fylld av fylleraglande blues och rockabilly, farligare än White Stripes och Jon Spencer tillsammans och så skitig att Keith Richards skulle ramla från trädet i ren förskräckelse. Bawlers är stillsammare, med ballader, vaggvisor, vals, tango, försiktigare jazz och till och med en gospel, medan experimenten och novellerna på lådans sista skiva fått rubriken Bastards.
Hans inläsningar av Bukowski och Kerouac och covers av alla från Kurt Weill och Leadbelly via Skip Spence till Daniel Johnston är oefterhärmeliga. Vem mer än Tom Waits kan till exempel göra Sinatras Young at Heart rättvisa, med en smäktande Yngve Stoor-känsla dessutom? Ramones The Return of Jackie and Judy låter som den mest nersupne bluesmannen från Mississippideltat, och Heigh-Ho från Snövit har förvandlats till en arbetarskildring så ångestladdad att Walt Disney hade blivit kommunist hade han fått höra den.
Dog Door är tung och elektronisk, och hade kunnat göra sig hemmastadd hos Trent Reznor men har tidigare hörts hos Sparklehorse. Altar Boy är en lysande jazzballad med en S&M-underton som med tanke på titeln känns en aning kontroversiell, och än mer så i dagens USA är Road to Peace om Abdel Madi Shabneh, en 18-årig palestinsk student och självmordsbombare på en buss i Jerusalem.
Utan att servera oss en enda känd favoriträtt sammanfattar Orphans Tom Waits tidiga karriärs pianoballader, de spretiga burleskerna från Swordfishtrombones-eran och de senare årens audio-experiment, inklusive den human beatboxfixering han grävde ner sig i härom året. Det skramlar och gnisslar som aldrig förr, och även om bara den tredje skivan benämns Bastards är sanningen att det rör sig om älskvärda oäktingar hela vägen igenom.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
