När man som Runtom Knuten verkar i så välutforskade genrer som slamrig garagerock är det knappast graden av originalitet som är avgörande för kvalitetsnivån. Tur är det. För Runtom Knutens styrka ligger även på deras andra album på låtmaterial och på ett genomstabilt utförande. Allra mest sympatiskt är det när Ty Segall-influenserna lyser igenom som starkast, som i Vara som folk med grym psychgitarr och ett smart groove. Än mer mullrar pukorna i tunga men samtidigt luftiga Medelpad, och i vansinnesurladdningen Isen brinner exploderar alltihop i ett strålande falsettmischmasch av Pugh och punk.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
