Det finns ingen mer innerlig musiker än Robert Wyatt, ingen vackrare röst än hans falsett utan magstöd, ingen mer bedårande stilla popjazz och ingen mer övertygande agitator. Shipbuilding sprang ur hans djupaste sorg och rödaste ilska över Thatchers krig mot Argentina, och Comicopera, som hade varit en lika stark formtopp om det bara hade funnits någon svacka däremellan, är sprunget ur lika starka reaktioner på Blairs krig mot Irak. Så stillsamt glödande är hans ilska att han efter två av skivans tre akter helt måste överge engelska, för besudlat för vacker musik, och lika glödande är hans innerliga personliga passion.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
