När Maia Hirasawa släppte sin debut för två år sedan tvekade hon mellan jazz och indie, och fortfarande har hon inte tagit ställning.
Inte för att det stör varken henne eller oss när hennes kluriga pianopopsånger med stråkar, träblås och dragspel drar iväg i riktningar som inte finns i popmusikens ABC, särskilt inte när man anar paradoxalt akustisk hitech-r’n’b i singeln South Again. Längst fram finns hela tiden Maia Hirasawas oftast muntra, minst sagt egensinniga och alltid välbehagliga röst, och den allena är tillräckligt för att göra henne folkkär.
Vilken stad som vinner? Nja, Maia Hirasawa har nog inte riktigt tagit ställning där heller.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
