I all tysthet, promotionmässigt och ljudmässigt, har Sophie Zelmani under åtta år metodiskt utforskat ett skymningslandskap där snön alltid ligger orörd på motljusbilder signerade Anton Corbijn. Där stavas skönhet ”skörhet”, pop är granne med visa och alla gitarrer är akustiska. Där är vemod lika storartat som kärlek, och varje känsla viskas fram. Dit får Sophie Zelmani gärna ta med oss igen.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
