[Ingenting] – Ingenting duger

Labrador/Border

I ett skyddsrum i Midsommarkransen formas den svenska indiepopens framtid, byggd på de viktigaste traditionerna ur svensk indiepops historia. [ingenting]s pop har tydliga rötter i tidiga Docent Döds snabba punkpop, och använder uttryck som vi känner igen från så skilda håll som David & The Citizens och Florence Valentin. Bara mycket mer intensivt, och mycket bättre. 

Ep-spåret Julia, aka Syster dyster, är fortfarande [ingenting]s dyrbaraste smycke, men den får sällskap av en hel drös nya och gamla favoriter. Här kommer solen är en alldeles bedårande poplåt komplett med handklapp och omnämnanden av mamma. 

Men bakom gulligheten döljer sig mörker, prostitution och piller. Crippa Sanders har metodiskt studerat lyriker, alla från Nils Ferlin till Dogge Doggelito, och lika smart och smidigt som han förklarar sin kärlek i stillsamma De svåraste orden fångar han livets baksida. Den lätt hysteriska uptempohiten Mamma, jag har gjort så mycket som du inte vill veta om, med ett kontrollerat kaotiskt blås, är en bekännelse av rang. Då har vi till och med överseende med några meningslösa instrumentala interludes. 

Med textrader som ”Sedan jag var sju har jag försökt sitta still” fångar Crippa Sanders DAMP-stämningen i [ingenting]s hetsigt skramliga pop, där storslagna arrangemang, stötiga blåsutfall och dystra orglar bara är utanpåverk. Det som gör [ingenting] till en av årets två debutanter är deras låtar.

Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden