”Ì guess I’m right where I belong, still doing my thing, singing my song” sjunger Irma Thomas triumfatoriskt backad av det funkigaste band man kan föreställa sig, inklusive en knäckande blåssektion och en mäktig gospelkör. Jajamän, det är precis här Irma Thomas hör hemma, och det är en pur njutning att höra henne briljera i sitt naturliga New Orleans-habitat.
Galactic har varit en av New Orleans funk-stöttepelare i tre decennier, och de är det perfekta bandet för Irma Thomas att briljera med. Med åtta original och en gospelstinn tagning av Nancy Wilsons How Glad I Am bygger de en oantastlig groove i funk som Be Your Lady och lika hyperstark soul till exempel i Puppet on Your String och Peace in My Heart. När Galactic gör blues i Love’s Gonna Find A Way Again så gör de den med ett sådant sväng att den inte går att sitta still, och ändå är de inte skivans största källa till entusiasm. Det är tydligt att de tjänar en drottning.
Irma Thomas hade visserligen sin första hit hemma I New Orleans 1959 (Don’t Mess with My Man) och fortsatte med en lång räcka Allen Toussaint-klassiker under 1960-talet. I England spelade till exempel de unga The Rolling Stones in en cover av hennes Time Is On My Side så troget originalet de bara förmådde 1964. Sedan har hon bara fortsatt framåt, och engagerade sig bland annat i New Orleans återuppbyggnad efter Hurricane Katrinas översvämning 2005. Här finns inte tillstymmelse till nostalgi när hon kommenterar hon sin samtid till exempel i ärkefunkiga Lady Liberty med rader som ”Another black man shot down last night and they keep adding up / Is this the world that we’re living in? The one we raise our children in?”.
Det här med andra ord inte en skiva där vi gläds åt att en veteran fortfarande har lite kvar att erbjuda. Det här är det tyngsta soul- och funkalbum du kommer att höra i år, och den mäktigaste sångerska du kommer att träffa på vare sig du jämför Irma Thomas med sina jämnåriga, med hälften så gamla hyperproffs eller med unga stjärnskott. 84 år gammal blåser Irma Thomas alla tronpretendenter av banan med sin rösts kraft, sväng, sensualitet och närvaro.
Salig Sharon Jones & The Dap-Kings var och nosade i de här trakterna när de var som allra vassast, men ärligt talat nådde de inte i närheten av den här autenciteten. För Audience with the Queen är inte ett snyggt retroalbum eller någon pastisch. Det är helt enkelt ett komplett knäckande album som du utan att tveka sorterar bland de allra tyngsta soulklassikerna från de allra största, oberoende av varifrån eller närifrån. Det här är äkta vara.
